Jag har haft ett beroende i flera års tid.
De flesta som kommer att läsa detta kommer tänka ”men gud så lätt, spara pengarna bara, vad e problemet”
Det beroendet jag har är att göra av med pengar, det började redan som 10 åring, alltså i 8 år har det pågått. Jag klarar inte av ekonomi. Senaste månaden har jag gjort av med cirka 16000 kronor, på vad? Kläder, parfymer, vård och hygien och sprit. 16000 är en normal inkomst för en vuxen. Jag lever alltid utanför mina begränsningar. Som tur är har jag inga skulder eller något sådant. Men jag slösar pengar hela tiden. Jag får rent sagt Panik om jag har pengar i min plånbok hemma. Jag vill inte se pengar hemma, då blir det att jag vill göra av med allt. Det är lite som en sjukdom fast utan diagnos. Eller kanske det är en slags mani (att bränna pengar) Det är inte bara jag i min familj som har det problemet, så det är nog ärftligt. Jag får ångest när jag köper något dagen efter men just för dagen så mår jag bra när plånboken är tom. Jag kan iallafall erkänna detta missbruk, för det kan man väll kalla det? Jag vill söka hjälp med min ekonomi. Jag vill vara ekonomisk och inte ha beroendet av att bränna pengar. Okej att köpa en tröja för 1000/2000 kronor, men inte flera gånger i månaden som jag gör. Jag visar inte allt jag köper i bloggen, för jag tycker inte det är normalt att köpa kläder och dylikt varje dag. Okej om jag var miljonär, men det är jag inte.
Jag har även medlidande av andra människor. Låt oss ta ett exempel. Jag ser en kvinna på stan med flera barn, kvinnan går med trasiga kläder. Jag ser att hon inte har det bra ställt. Där går jag med en påse från Nk med ett par Armani Jeans. Jag känner mig så jävla dum. Visst på ett sätt så jobbar jag ju till mig pengarna. Jag håller masken tills jag kommer hem, sedan stört bölar jag för att jag tycker så jävla synd om kvinnan.
Som jag skrev innan så är jag inte miljonär, men jag har ganska bra med pengar. Jag behöver inte betala min hyra hos mamma, jag behöver inte köpa mat hem osv. Jag är egosist med mina pengar. Men jag tror jag hade vart lyckligare med en bergränsad nivå med pengar. Min första lön förra fick jag i maj 2009, det var då 9000kronor. Jag köpte en bärbar data och en ny mobil, och var superglad. Jag tänkte herregud ”herregud, detta har jag jobbat till och jag är så duktigt” Sedan blev inkomsten mer och mer flera tusen dubblades i trd trd. Jag kände mig glad och slösade hit och dit. Bjöd på mat ute och köpte kläder för tusentals kronor varje vecka. och blev mer och mer egoist när det gällde pengar. Mitt beronde att bränna pengar från 100 kronor blev till 20000. Nu är jag iallafall nere i 10000-16000 kronor. Samtidigt som jag blir mer egoist så blir jag mer känslosam och empatisk.
Denna text kanske är förrvirrande men så är läget. Helst av allt så vill jag inte ha pengar alls (så känns det som) för då kanske jag slipper bränna pengar. Men att detta beroende har ökat med 200 % på 8 år. Vad fan är min ekonomi påväg? Till Kronofogden? NEJ TACK! Jag måste sätta stopp på detta nu. För det är bara jag som kan ta hand om mina egna problem.
Är du med om samma sak, kontakta mig och berätta om din situation! Kontakt@tomictomi.se.
Rosenröd! Haha 
På färjan till Grönan, med älskade Tanya
